Om att inte vara som andra, men normal ändå...

Så vad är nu detta för ett påhitt? Kaninlejon? Ett sådant djur finns väl inte? Näe, det gör det ju inte är det enkla svaret. Det lite mer komplicerade svaret är att det gör det visst. Tänk dig en gullig, fluffig liten kanin med långa öron, söt liten nos och mjuka tassar. En så där kanin som man bara vill gosa med, ta hand om, klappa och mysa med. En sån där kanin som skuttar runt på gräsmattan och blir rädd för allt som verkar otäckt, som gräver ner sig i marken och gömmer sig när den känner sig hotad. Och så tänker du dig ett stort starkt lejon med alla tassar på marken, som inte är rädd för någonting, som gör sig förtjänt av titeln djurens konung genom att utstråla självsäkerhet, klokhet och pondus. Ett lejon som andra har stor respekt för, vissa kanske till och med är lite rädda för lejonet.
 
En kanin och ett lejon kan tyckas vara varandras motpoler, speciellt efter de beskrivningar jag gett ovan. Hur kan jag då påstå att jag är ett kaninlejon? Jo, helt enkelt för att det är så jag är, ena dagen är jag en räddhågsen liten kanin som helst av allt skulle vilja krypa ner i ett hål och gömma mig, för att nästa dag vakna som ett självsäkert och starkt lejon redo att ge sig ut på nya äventyr. Inte undra på att andra inte förstår sig på mig, det gör jag ju inte ens själv.
 
Upprinnelsen till den här bloggen är att jag just har läst, eller snarare lyssnat på, en ljudbok av Maggan Hägglund och Doris Dahlin som heter "Drunkna inte i dina känslor -en överlevnadsbok för sensitivt begåvade". Det är från dem jag fått uttrycket kaninlejon, det är liksom deras ord, deras förklaringar som jag tagit till mig. Och eftersom jag vet att man inte får ta andras idéer så har jag gjort om dem till mina egna i denna blogg, jag sätter egna ord på och försöker förklara mest för mig själv vad mina tankar och känslor vill uttrycka. Det kommer säkert vara en hel del självömkan och "tyck-synd-om-mig-inlägg", det kommer säkert vara inlägg om hur knäppa alla andra är som inte förstår. Sedan kommer det säkert ett och annat inlägg om hur enkelt och fantastiskt allting är. Vad jag dock är helt säker på att denna blogg inte kommer innehålla är mode och bilder på mig själv i olika poser, sånt är jag nämligen inte alls bra på...
 
Om ni vill följa mig på min väg genom psykiatri-besök, läkarbesök, DBT-grupper och annat som hör till min vardag är ni varmt välkomna att följa min blogg!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

kaninlejonet.blogg.se

Det här är min blogg. Min egna blogg om att vara ett kaninlejon. Vadå kaninlejon tänker säkert du. Jag ska förklara. Men inte nu. Kanske kommer du inte förstå, kanske känner du igen dig själv direkt. Oavsett handlar detta om mig, om att vara ett tufft, räddhågset kaninlejon.

RSS 2.0